Varför är ekonomer alltid så säkra på sin sak och varför har ekonomer alltid fel när de prognosticerar? Sedär en paradox för det 21:a århundradet. Chefen för den amerikanska centalbanken Federal Reserve, Ben Bernanke, kanske sover dåligt av dånet från sedelpressarna i källaren och drömmer om andra mål än högt kapacitetsutnyttjande och prisstabilitet. I ett tal häromdagen till ett rum fullt av ekonomer tänkte han högt och spekulerade om att kanske det inte är vad, utan varför, som är det viktiga för den inom nationalekonomin så centrala tesen om resursallokering. Det var en artikel hos Bloomberg, Bernanke to Economists: More Philosophy, Please, som gjorde mig uppmärksam på talet.
“On Monday, Ben Bernanke wasn’t talking like a scientist. He was talking like a philosopher. “The ultimate purpose of economics, of course, is to understand and promote the enhancement of well-being,” he said. To a roomful of economists, he suggested that the measurements they were using, like gross domestic product and personal consumption expenditures, were inadequate to that understanding. “Aggregate statistics can sometimes mask important information,” he said. Translation: People are unhappy, and we don’t know exactly why. “We should see better and more direct measurements of economic well being,” he said, “the ultimate objective of our policy decision.” Translation: I know it’s hard to measure happiness. Start doing it, anyway.”
Men hela talet, med rubriken Economic Measurement, är faktiskt värd att läsa i sin helhet. Den finns också i videoformat för den som inte orkar. När det enda verktyg man har är en hammare, ser allt ut som spikar. Om man inte kan mäta det, om det inte kan sättas siffror på och infogas i en statistisk tabell existerar det inte. Alla dessa svarta hål av ignorans har ekonomerna fyllt med sina teorier och axiom, åsikter och fördomar.
Never trust a hippie är ju en etablerad visdom men när mannen på toppen av det kapitalistiska berget bara så mumlar om att lycka kanske också borde vara med i ekonomernas Excel-ark, känner åtminstone jag en skakning på övre däck. Tänk tillbaka några år då den saxofonspelande objektivisten spelade rollen som orakel och gjorde allt som stod i hans makt att avreglera allt som avregleras kunde, tills fantasin om jämvikt förvandlades till mardröm.
“As we think about new directions for economic measurement, we might start by reminding ourselves of the purpose of economics. Textbooks describe economics as the study of the allocation of scarce resources. That definition may indeed be the “what,” but it certainly is not the “why.” The ultimate purpose of economics, of course, is to understand and promote the enhancement of well-being. Economic measurement accordingly must encompass measures of well-being and its determinants.”
“This line of research has generated alternative measures of well-being that are frequently survey-based and incorporate elements such as psychological wellness, the level of education, physical health and safety, community vitality and the strength of family and social ties, and time spent in leisure activities.”
Say you want a revolution? Yeah, whatever. Pass the bong man!