Det är mycket nu om robothandels för- och/eller nackdelar. Det är nog sant att den tillför likviditet, men om det är så viktigt med likviditet varför har då handeln splittrats upp på jag vet inte hur många handelsplatser? Det borde rimligen betyda sämre likviditet. Och varför tjänar börsoperatörerna pengar på att låta somliga aktörer få tillgång till marknadsinformationen före alla andra? Det spelar ingen roll om det är tre nanosekunder eller tre minuter före, det är principen. Även om det var en vanlig order, om än ovanligt stor order, och inte Fat-finger Syndrome som startade flash-kraschen 2010, är det klart att den sedan triggade och förstärktes av HFT-algoritmerna. Det har dessutom visat sig att många algoritmer helt slutade lägga order under krashen och därigenom ytterligare förstärkte volatiliteten. Så mycket för likviditetsargumentet.
Wired har en intressant artikel om det svarta hål där datorerna härskar och ingen människa någonsin satt sin fot.
“Below the 950-millisecond level, where computerized trading occurs so quickly that human traders can’t even react, no fewer than 18,520 crashes and spikes occurred. The study’s authors call those events “financial black swans,” though they’re so common that the black swan label probably doesn’t fit anymore.
Moreover, those events fell into patterns that didn’t fit market patterns seen at other time scales. It’s as if computerized trading has created a new world, one where the usual rules don’t apply, populated by algorithms and only dimly understood by the people who made them. The extent to which that world influences our own — perhaps making events like the 2010 flash crash more likely, or causing markets to be generally more volatile — is an open question.”
På Project Syndicate har förre chefen för den brittiska Finansinspektionen, FSA, Howard Davies, en artikel där han argumenterar för ökad reglering.
“The evidence is mixed. It would seem that bid-offer spreads are falling, which we might regard as positive. But volatility has risen, as has cross-market contagion. Instability in one market carries over into others.”
Davies refererar till en mycket läsvärd essä i London Review of Books av Andrew Haldane, The Doom Loop. Den avslutas så här:
“Over the past century, the imbalance between those who have garnered the profit from banking and those who have taken on the risk has increased. It isn’t only banks that have gone bankrupt during this crisis. Households, companies and even countries have borne the brunt. Putting equity, social and financial, back into banking is essential if the financial system is to be durably repaired.”
Man brukar ju säga att man läser Playboy för intervjuernas skull. I det här fallet är det faktiskt sant. Paul Krugman sitter i stolen och säger många självklarheter.
“We really have slid backward for the past 200 years from the kinds of things we used to understand needed to be done now and then. And all of that because we are shackled to the wrong ideas.”
För mig är det ett positivt tecken att man kan, utan att bli kallad kommunist och ostraciserad, faktiskt på allvar, på centrala områden, ifrågasätta paradigmet. Man tar inte längre axiomatiskt för givet att avreglering och privatisering är gott och optimalt och att reglering, hur liten eller insignifikant den än må vara, automatiskt leder till Gulag. Från min utgångspunkt är det egentligen bara sunt förnuft. Frågan är bara när vi får uppleva det här hemma.