The Browser gjorde mig uppmärksam på en intervju med professor Shiller på Social Science Bites. Det är en utmärkt primer på behavioral economics. Men börjar det inte bli lite tjatigt att ständigt behöva förklara, och motivera, sin ståndpunkt som i första hand ett motargument mot något annat? I detta fall neoklassisk ekonomisk dogma: rationella mänskliga val och dess konsekvens, effektiva marknader. Trots det är den läsvärd, eller hörvärd då det är en podcast.
“Robert Shiller: Well the word ‘behavioural’ refers to the introduction of other social sciences into economics: psychology, sociology, and political science. It’s a revolution in economics that has taken place over the past twenty years or so. I think it’s bringing economics into a broader appreciation of reality. Economics was actually more behavioural fifty or a hundred years ago. At Yale University where I work, 1927 was the year where the department of economics, sociology and government was split into three separate departments and they moved us all apart.”
Shiller går den indirekta vägen och fokuserar på de orimliga axiom som det neoklassiska paradigmet implicit förutsätter. Men kanske det också är symptomatiskt för det nuvarande tillståndet. Det har ännu inte formulerats en tillräckligt koherent alternativ teori till det rådande paradigmet för att ett skifte ska kunna äga rum. Men en lika stark orsak är förstås att inom samhällsvetenskapen, till skillnad från de hårda vetenskaperna, är teorierna lika mycket politik som vetenskap, lika mycket Bör som Är.
“Robert Shiller: I think that the economics profession suffers from physics-envy. I really do. We all wish we could be Einstein. It’s too strong a model, we can’t all develop the theory of relativity. The world of people isn’t like that. When you look at what happens for example in a financial crisis, you’ve got to get immersed in a lot of detail. It doesn’t become understandable by abstract economic reasoning. This means you have to look at an impression of what’s driving people, what’s on their minds, what they don’t know, what the lawyers did with the contracts, what the people are assuming the government might do if such and such happens. It involves a lot of real world thinking which doesn’t fit with the Einstein model.”